Engagemang eller passivitet

inlagd i: Krönika | 0

Skoghalls båtsällskap har ca 1000 medlemmar som alla mer eller mindre har sjölivet som passion. Att vara medlem i en ideell förening innebär dock lite mer än bara passionen för sjön och den egna båten.

Det vi alla älskar är att sätta båten i sjön och ha möjlighet att ta sig ut för att få njuta av sjölivet, sol, bad och ledighet. Det är mycket förberedelser innan båten får hamna i blöt, putsning, vaxning, motorservice mm, och det är en febril verksamhet i och runt uppställningsplatser och båtskjul under vår och höst. Alla medlemmar har ju också förmånen att ha tillgång till spolplatta, kran, ramp och traktor, samt duktiga ”gubbar” som sjösätter.
Så långt håller väl alla med.

Men vad pågår under övrig tid?
Vem sköter om allt som ska göras, vem har ansvaret för ytorna vi vistas på, vem ser till att all utrusning fungerar???
Frågorna är lätta att svara på för en del, ”det är någon annan”. Det är det visserligen till mångt och mycket, men hur mycket kan man kräva av dessa eldsjälar som jobbar ideellt?
Alla beslut tas i styrelsen, hamnkommittén verkställer mycket av det som beslutas, men de är få och har, som de flesta andra, även ett privatliv utanför hamnen.

Var och en ansvarar  själv för området runt sin uppställningsplats och framför sitt båthus. Det skall hållas snyggt och fritt från skräp. Sly kan man faktiskt rycka upp innan det blir stora buskar eller små träd och överblivet material man använder när man gör i ordning sin båt finns det kärl för att slänga i, både miljöfarligt och andra sopor. De allra flesta kan väl även hålla i en hammare och slå i en spik, hålla i en kratta, plocka upp skräp som ligger lite överallt mm. Alla kan göra någonting.

Alla har naturligtvis inte möjlighet att delta varje gång det är städdag, eller festligheter på gång. På städdagarna varje vår och höst är det cirka 50 individer som kommer varje gång och det är oftast samma personer. Städdagarna är roliga, det är gemenskap, skratt och full aktivitet. Man bjuds på lunch och kaffe och man lär känna andra medlemmar. Själv är jag ingen ”kraftkarl” utan en ganska liten och kraftlös person, men jag brukar kratta lite vass och sly som andra klipper. Man kan även sopa, måla eller fixa smörgåsar, alternativen är många. När det vankas kräftskiva eller eskadertur till Liljedal likaså, det finns alltid något man kan göra, allra minst att delta. Eskaderturen är mycket uppskattad och jag hoppas verkligen att den återkommer varje år. Finns intresse att hjälpa till på något vis med idéer om lekar eller andra aktiviteter så vet jag att de tas emot tacksamt av festkommittén.

Slutligen så är engagemang en förutsättning för en levande förening och ett tilltalande och snyggt hamnområde.

 

Susanne, gast på en segelbåt

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 2 =